|
Pastorn har ordet |
 |
|
|
|
”Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig…” Så lyder refrängen i en låt som ofta spelas på radio. Fundera kring de orden… ”står jag här med tomma händer.” Vågar vi erkänna att vi känner igen oss i dem? I alla fall ibland. Kanske särskilt när livets svåra frågor knackar på dörren? Vart vänder vi oss då? När sorgen är tyngre än vi orkar bära, när frågorna är fler än svaren, när mörkret utanför även tycks smyga sin in under vårt skinn, alldeles för nära?Nu är det som mörkast i vårt land. Nu precis innan snön |
|
|
kommer. Men nu, när det är som mörkast, får vi fira advent. Vilken skillnad det gör att i ett mörkt rum få tända ett enda ljus. I Bibeln står det: ”Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5) Vad betyder det? Det betyder att mitt i all vår tomhet, alla våra frågor och allt vårt mörker finns någon som står vid vår sida. Mörkret har inte övervunnit ljuset. Det är det kristna budskapet. Till en värld full att trasighet föds Gud själv, som ett litet barn, för att komma in med ljus i vårt mörker. I advent tänder vi ett extra ljus varje vecka i väntan på att få fira att Jesus kom hit till jorden. Låt oss påminna oss om det när vi tänder våra adventsljus där hemma. Jesus kom hit till jorden, med ljus. Vi får kanske inte alla svar och vi får inte slippa undan all smärta, men Jesus har lovat att dela allt det med oss och gå vid vår sida, ja till och med bära oss när vi inte själva orkar gå. ”Vart jag mig i världen
vänder, står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda
mig” – så sant. Men det finns en annan sångstrof som börjar likadant
och som också är sann. En strof vi får bli påminda om i juletid, en strof
som några av oss kanske känner igen från när vi var barn. Rut Rydberg
|
||
|
Tallbackskyrkan · Movägen 2 · 694 60 Åsbro · 0582-510 79 |
||
